v34

Idag går jag in i vecka 34 av 40 och mini är ca 46 cm lång och väger bortåt 2,3 kg. Det är nästan precis så stor som Stanley, den minsta av tvillingarna, var när de föddes.

jag kan knappt förstå vart tiden flugit iväg och att vi är så nära målet nu. 

Vecka 34 är en såndär magisk vecka, ett delmål en blickar mot i kämpiga stunder under graviditeten. Från och med v 34 så är barnet nämligen såpass moget att det med största sannolikhet klarar sig utan hjälp om det skulle födas idag. När jag bar tvillingarna var vecka 34 mitt stora mål och jag och Chad firade stort när den dagen kom <3 Det var liksom inte alls säkert att jag skulle klara att bära dem så länge, men det gjorde jag och kom gjorde de först i v 38. 

Denna graviditet har ju varit helt annorlunda, så himla normal och okomplicerad i jämförelse, det är jag så oerhört tacksam över. Jag har inte varit det minsta orolig för mini sen jag började känna sparkar i v 20. 

Det som upptar mina tankar nu är förlossningen, jag läser och lyssnar på allt jag kommer över. 

Just nu är det boken Att Föda av Gudrun Abascal (alltså gud vilken fantastiskt kvinna). 

Jag försöker att forma mina tankar kring hur jag vill föda. Just nu så tror jag att badkar kommer bli min grej i öppningsskedet, både hemma och sen på sjukhuset. I övrigt försöker jag att inte "bestämma" förmycket och skapa en för stark bild av "hur det ska vara" eftersom så mycket kan ske.